Mögel och mögelsvampar

Mögel och mögelsvampar ger upphov till allergier, astma och andra mediciniska besvär. De avger även dålig lukt. Regelbunden tillsyn och underhåll håller mögel borta.

Mögel

Mögel trivs bäst vid temperatur kring 20 till 30 grader varmt och att den relativa luftfuktigheten överstiger 75 %.

Mögelsvamparna utvecklar inga sporer om luftfuktigheten är under 75 %. 75 % är den kritiska nivån. Om den relativa luftfuktigheten överstiger 99 % är risken för mögelsvampar stor.

Om trä har en fuktkvot som understiger 16 % bildas inga mögelsvampar. Nivåer över 16 % innebär att mögel utvecklas. Över 28 % bildas mögel snabbt.

Mer om mögel och mögelsvampar

Mögelsvampar växer på många olika underlag. Alla organiska material blir utsatta för olika sorters svampar. Det är en del av naturens kretslopp att bryta ner organiskt material.

Mögelsvampar är en del av den naturliga nedbrytningsprocessen. För att stoppa mögelsvampar från att bryta ner material krävs aktiv åtgärd. I byggsammanhang innebär det att våra bostäder måste regelbundet underhållas och renoveras.

För att motverka att mögelsvampar utvecklas måste organiskt material hållas torrt. Fukt och värme är två egenskaper som ger upphov till mögel. Om de hålls på rimliga nivåer hindras mögel att utvecklas.

Svampar som påverkar vår inomhusmiljö delas in fyra olika kategorier:

• Blånadssvampar
• Rötsvampar
• Mögelsvampar
• Aktinomyceter

Blånadssvampar

Blånadssvampar ger trä missfärgning vanligtvis blått men även svart och grönt. Det är vanligare att furu drabbas av blånadssvampar än gran. Påverkar inte hållfastigheten eller ger några andra olägenheter än missfärgning.

Om man märker att trä ändrar i färg beror det på att det blivit utsatt för fukt. Man bör därför kontrollera varifrån fukten kommer och åtgärda det. Med tiden kan mögelsvampar bildas vid för hög fuktighet.

Rötsvampar och hussvamp

Rötsvampar angriper och bryter ner trä. Rötsvampar är ett allvarligt hot mot virke då den försvagar träet.

Rötsvampar kräver tillgång på vatten för att sporerna ska gro. För att få sporerna att växa till sig och påbörja nedbrytningen av trä krävs en hög fuktkvot. Hussvamp som är en speciell sorts rötsvamp kräver däremot lite fukt för att växa. Hussvampen kan hämta fukt långt ifrån angreppsstället med hjälp av sina myceler. Hussvampen är lömsk eftersom den i brist på vatten kan bryta ner cellulosan i träet. Mycelet kan ta sig fram över allt och även växa genom stenväggar. Hussvampen behöver kalk för att överleva. Kalken kan den hämta från till exempel skorstenen.

Mögelsvamp

Mögelsvampar kräver mindre mängd fukt än rötsvampen. Den kan gro för att sedan stanna i tillväxt om det inte finns tillräckligt med fukt. Tillförs fukt börjar den växa igen.

Mögelsvampen sprider sig genom att frigöra stora mängder sporer. Sporerna kan förflytta sig över stora ytor med hjälp av luften.

Sporerna som mögelsvampen frigör innebär en hälsofara. Inandning av sporerna ger upphov till allergier och astma.

Mögelsvampen ger upphov till dålig lukt och missfärgning. Dålig lukt från mögelsvampen sätter sig i textiler. Den som bor i ett mögelhus bär med sig den dåliga lukten genom sina kläder. Många gånger sker detta ovetande eftersom luktsinnet vänjer sig vid lukter som den omger sig av. Folk på stan kan däremot känna den illa luktande stanken. Detta ger sociala problem och ekonomiska.

En ytterliggare variant finns, mögelrötsvampar. Mögelrötsvampar kräver högre fukthalter än mögelsvamp.

Aktinomyceter

Aktinomyceter är en bakterie som liknar svampen. Aktinomyceter klara sig på lite näring. Den ger som mögelsvampen illa luktande lukt.

Mögelsvampar och tryckimpregnerat virke.

Tryckimpregnerat virke ger skydd mot rötsvampar men inte mot mögelsvampar. Tryckimpregnerat virke tillsammans med mögelsvampar ger en fränare och mer illaluktande lukt än obehandlat virke.

Mögel och mögelsvampar är de vanligaste och allvarligaste orsaken till sjuka hus.